Jag känner inget.

Det är som en helt vanlig dag med samma vanliga människor i samma vanliga villa i samma vanliga förort! Det känns som att jag ska på en helt vanlig resa och att jag kommer tillbaka om typ två dagar och så är allt som vanligt igen.

Om Mimmi inte honner hit efter dagis så har jag träffat henne för sista gången på minnst ett halvår. Emilia sover fortfarande, som det inte va något speciellt heller! Den som har fattat det här mest är nog Mimmi..

Hur FAN ska jag klara mig utan mina systrar? Mina andra halvor som har så stor del av mej i sig också! Jag kommer nog inte fatta det förens jag har varit i St. Augustine så länge att jag fattar att jag inte är där på semester.