Inte alltid så lätt som det ser ut.

Allt e nytt och det är lättare att prata svenska, jag måste anstränga mej för att skaffa nya vänner varje dag och det är ofta svårt att slappna av.

 

Jag saknar min galna, knäppa familj. Jag saknar att höra pappa sjunga för full hals för sig själv i köket. Jag saknar att höra min syster sitta och gapskratta åt en av de tusen serier hon följer. Jag saknar mammas gullipluttande och min brors knappande på datorn.

 

Jag saknar att va galen med Åsa. Jag saknar att ligga och prata en hel natt och prata om allt mellan himmel och jord med Emilia. Jag saknar att dricka te, lyssna på musik och disskutera band och tattueringar, eller bara vara nära med Mimmi. Jag saknar att skratta tills vi får ont i magarna med Axel och jag saknar att chilla med grabbsen.

 

Jag saknar att kunna ta mig runt på mina egna villkor och jag saknar att vara bekväm i mitt hemland.

 

 Jag vet att det är svårt, men samtidigt är jag glad att jag har så mycket att sakna, så jag har något att komma hem till sen. Missförstå mej inte, jag klagar verkligen inte och jag vet hur lyckligt lottad jag är för det här året. Ville bara utmärka det/er som ligger mej närmast. Så ni vet.

 

 

 

 

 

I know dem feels <3. Det är skitjobbigt att vara borta ifrån alla men allt finns ju kvar sen när du kommit hem igen ;)

jag saknar dej med!!! <3 <3 <3 <3

Vi saknar dig med!!! Men, du passar in i da USA väldigt bra!!!!